I Torshälla är Alla Hjärtans dag inte inställt. (14-02-12=0) Vi firar i fikarummet med varm choklad och vaniljhjärta efter ett energiskt morgonpass inför en extremt lugn grupp 7-9 åringar. Kaffet kostar en krona. Hm. Undra ifall de tar euros? 69 minuter till nästa pass.
Vi har just spelat första barnföreställningen inför ett gäng entusiastiska barn i Eskilstuna. 75% av kvartetten slet genest upp sina iphones efter sista barnet lämnat salen och började nätverka och messa. 25% går just nu och rättar till stolarna i lokalen inför nästa kull som kommer kl 12.00
Lunch kanske?
In February and April Woodpeckers will be touring the beautiful county of Sörmland with the program “Bevinget Bach” Organized by Scenkonst Sörmland.
More info here
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=VzIWFo21Iuk&w=620&h=415]
Soon you’ll be able to listen to our performance from the showcase in the Portuguese Classical Radio RDP 2 in the following calendar:
24 November at 19 h/portuguese local time
Listen in:
http://www.rtp.pt/antena2/ please select “Ouvir Radio” or “Ouvir a Antena 2”
Just finnished rehearsal.
5th of November Woodpeckers will perform at REMA Showcase 2011 in Porto.
Programme
J.S. Bach (1685-1750)
From The Art of Fugue:
Contrapunctus I
Contrapunctus IX
A. Vivaldi (1678-1741)
Concerto in C major, RV 443, arr. B. Driever
allegro – largo – allegro molto
Programme Notes by Kate Hearne
Although it is widely acknowledged that Bach conceived his momentous Art of Fugue as a keyboard work, it can also be looked upon as purely a didactic exercise, thus rendering the possibility of performing it live in many ways. Presenting this work by using the medium of four recorders results in an organ-like quality of sound, while at the same time allowing for musical flexibility through what we consider to be some kind of ultimate chamber music experience. Bach himself was no stranger to arranging hits of the day to suit his needs.
When Vivaldi’s L’Estro Armonico was published in 1711, the concerti caused quite a stir in Europe, and Bach transcribed no less than 6 of these concerti into keyboard works of various sorts. Vivaldi’s C-major concerto, RV 443, is a well-loved standard in any recorder players’ repertoire. The arrangement for four recorders gives in to our indulgences, presenting the piece in a new and interesting way. We thought it fitting to include this among our selection from Bach’s Art of Fugue, presenting two of the best-known Baroque composers in their closely linked, yet juxtaposing styles.
Direkt efter konserten packade vi ihop våra saker och styrde kosan mot flygplatsen. Vi anlände i sådan god tid att vi hann ta promenad ut på fältet.
Flyget Tromsø-Oslo var ca 30 minuter försenat. Detta resulterade i att Per och jag missade vår anslutande flight till Stockholm/Arlanda. Mot SAS-disken…bokade om biljett och fick matcheck på 50 NOK, som enligt Caroline nästan räcker till en läsk.
3 timmars väntan, lite “fönstershopping” och så äntligen på plats i flygplanet. Då kommer beskedet att Arlanda hade stängt ner hela flygplatsen på grund av snökaos. Det var det bara att samla ihop sitt handbagage och sina instrument och trängas med alla affärsmän och andra hysteriska människor som på liv och död skulle hamna först i kön till att boka om biljetter och få hotellrum. Per och jag tog det dock lugnt och väntade ut hela kön från en närliggande servering och när den värsta frustrationen lagt sig kunde jag inte längre hålla tillbaka en viss beundran över hur smidigt SAS skötte det hela. Automatisk ombokning av våra biljetter, hotelltransport, gratis mat, fantastisk personal både på flygplatsen och på hotellet. Kort och gott ett fantastiskt avslut på en fabulös turné. Nu är jag snart i mål…hemma väntar nybakat bröd.
Tidigaste morgonen hittills. Frukost innan frukosten var framdukad…
Kl 07.15, två timmar innan konsertens start lämnade vi hotellet. Enligt vägbeskrivning skulle det ta 40 minuter till vårt resmål. Från veckans tidigare erfarenheter tänkte jag mig 1 timme. Solen låg ännu i dvala, snön yrade i luften och vägarna var täckta med is men tro det eller ej, vi var framme före utsatt tid. Jag hade jagat upp mina morgontrötta kvartettkollegor 20 min tidigare än nödvändigt…
Morgonens första skola hade runt ett 40-tal elever men på grund av härjande influensa närvarade ca 30 elever plus lärare. Vi möttes av en lärare och några elever som direkt erbjöd oss te, kaffe och kakor 🙂 och eftersom vi hade så gott om tid kunde vi njuta av en stunds morgonfika.
 |
| Purple shoes by Caroline Eidstend Dahl. Gissa vem som är vem… |
Vårt konsertprogram inleds med djup sömn och ihärdiga snarkningar. För vissa av oss, inga namn nämnda, faller det sig väldigt naturligt att utföra starka snarkningsljud. Jag borde vara en av dem, men insåg snabbt att mina snarkningar mer lät som en spinnande katt varpå jag hastigt överlät snarkningarna till de andra i gruppen.
Därefter följer ett sakta uppvaknande med en rad folkmelodier från Irland, Norge, Sverige och Sydkorea varpå jag med stor förskräckelse inser att vi försovit oss försöker febrilt få med de andra i Bachs 9:e kontrapunktus. Kate befinner sig just då på ena sidan scenen och får ta stora kliv över golvet för att plocka fram sin bas. Det går ett sus genom salen varje gång barnen får syn på det långa konstiga träröret. Sen är vi andra så gott som osynliga 🙂 Allas ögon vilar på Kate och basen.
Efter Bach vandrar vi vidare till vilda västern, sheriffer, och rykande pistoler i “Smokin’ guns”. Vår koreograf Tharan Revfem gjorde ett fantastiskt jobb med det stycket. Barnen älskar det. Särskilt då “the action” inleds mot slutet.
Oskadda och intakta i efterdyningarna av skjutdramat i vilda västern fortsätter vi med ett nyskrivet stycke av tonsättaren Magnus Bunnskog: “Hertziers wiegenlied”. Magnus skrev stycket till oss med en idé om att försöka skapa ett stillsamt och subtilt inslag. Men stycket har fått allt annat än en stillsam och subtil effekt. För barnen, konstiga läten och ord gör att de är alerta och mer eller mindre småfnissar sig igenom större delen av stycket. Fantastisk respons tycker vi.
Konserten rullar på med Vivaldi, Morten Gaathaug, Chiel Meijerings “Sitting Ducks” för att sedan rundas av med ännu lite mer Bach. Vid det laget är det 4 blöta trasor som svansar runt på golvet i nordnorska gymsalar. Energin och kraftentaget efter Sitting Ducks är total och våra hesa halsar suktar efter vätska.
Bara två föreställningar kvar…
 |
| iphonefoto: Kate Hearne |
Dags för ännu en körtur i ett vackert norskt vinterlandskap. På 1,5 timme hade all den snö och is jag så omsorgsfullt skrapat bort från bilen tidigt i morse åter funnit vår fina hyrbilslack och täckt varenda millimeter av dess yta. Underbart. Skrap, skrap, skrap…kallt…grrr.
Sista skolan för dagen. Vi anlände i god tid till en ganska stor skola. Vi blev insläppta i gymnastiksalen, där det pågick det barngympa med grannskolans minstingar. Allt eftersom uppdagades det att ingen visste om att vi skulle komma och spela konsert. Hade jag kört till fel skola? (har hänt förrut) Nejdå, deras kulturansvarige hade bara missat att informera de andra lärarna om att de skulle få gå på konsert med sina elever just idag. Surprise :)) We come in peace, we play recorder…we play for you.
Då eleverna skulle vara ute på rast fram till 11.30 (då konserten egentligen skulle starta) förklarade en av lärarna att första konserten måste börja 11.45 och sista konserten ca 12.30. Visst inga problem. Vi bänkade oss i lärarrummet och hann med en lite längre lunch med smörgåsar som vi gjort i ordning från hotellfrukostbuffén. Näst efter själva frukosten är det dagens höjdpunkt. Mmm baguette med smör, gul jarlsberg, äggsallad, rökt tromsøskinka, babyspenat och röd paprika…mmm och ett löskokt ägg med salt på.
Disciplin?
Hädanefter följde en rad anmärkningsvärda händelser som jag inte tänker nämna i denna blogg. Jag vill dock framhäva att många av barnen var oerhört intresserade och lyssnade med spänning på allt vi bjöd på och hittade på och hade imponerande nog högre disciplinsnivå än de vuxna…
Imorgon spelar vi de sista 2 konserterna för denna gång. Sen får vi vila i några veckor innan det är dags för sista turnéturen. Tusen tack till Tharan Revfem och Hallgeir Frydenlund för koreografi och produktion.
/Katarina
